Hejhej, haha aer redan tillbaka da jag plotsligt fick en vag av langtan efter kommunikation med omvarlden och vantar har tills en telefon blir ledig och jag forhoppningsvis kan fa kontakt med Sverige och Amerikat.

Ni som kanner mig kanner kanske till att jag med enkelhet, enklare an de flesta, drabbas av rastloshet. Enorm rastloshet.
Denna rastloshet har mer aen en gang forsatt mig i diverse mer eller mindre underhallande situationer. Forra torsdagen var inget undantag.

Only me 1 :
Runt fyratiden efter att de flesta dykt tva ganger och jobbat med diverse aktiviteter sedan fem pa morgonen var jag den enda (!) som insag att vi maeste hitta pa nagot och inte bara sitta stilla fram till middagen. Trots otroligt entustiastika oevertalningsforsok gick jag darfor helt ensam (vilket vi sjaelvklart blivit avradda) pa en promenad.
Ni som kaenner mig vet ocksa att jag aer en ganska god tidsoptimist och kanske aeven att mina promenader oftast blir lite laengre aen planerat. Denna inget undantag.
Jag satte vloymen pa max och borjade vandra bortoat pa stranden. Efter ett tag kom jag fram till vad vi kallar lagunen.

Lagunen aer otroligt vacker men aeven det enda stallet vi aldrig kan bada (andra stellen mellan 6 och 18) pa grund av antalet tjurhajar och krokodiler. For tva ar sedan blev tva mexikaner uppaetna formodligen eftersom de bestaemde sig for att bada precis daer, i lagunoeppningen, dar hajarna gillar att jaga pa kvaellen.

I alla fall sa kom jag dit starx efter fyra vilket inte ar nagot problem alls. I och med tidvattnet aer det dessutom valdigt grunt vilket gor att vattnet endast nar upp till fotknolarna och jag med enkelhet kunde ga over. Pa andra sidan fortsattaer stranden i all oendlighet och dit kommer manga fran lokalbefolkningen for att fiska. Efter att jag gatt i ungefaer en timme kom ca 15 mexikaner fran ingenstans, fram till mig och skrattade och skrek och ville kanna pa mitt har. Haha det var aningen ovantat och jag kande mig minst sagt out of place (aen en gang ursaekta svengelskan). Dessa mexikaner ville sadan ta var sitt privat foto med mig och helst 5 med varje litet barn. Tydligen hade de nagon slags familje, posk - fest som jag blev inbjuden till. Mycket underlig situation speciellt da de stallde sig pa ko och ville att jag skulle haella deras barn.  De var iaf otroligt soeta och jag tyglade mig sjaelv noga for att inte ta med dem tillbaka hem till campet. Onskar innerligt att min spanka var battre. Summan av kardemumman- Detta tog ganska lang tid. Efter att jag trasslat mig loes fran detta och begav mig tillbaka till sandbanken foer att ta mig oever lagunen, sa fanns daer ingen sandbank. Daer fanns heller inte laengre nagra fiskare, eller andra maenniskor overhuvudtaget.
Jag gick naermare och taenkte som vanligt inte snaella tankar till mig sjaelv. jag ma vara blond och svensk men jag vet att det finns nagot som kallas tidvatten. jag vet dessutom mycket val att detta tidvatten gor att den fina sandbanken forsvinner pa kvaellen och att kvar finns bara en cirka tva meter djup foara, dar tjurhajjarna gillar att jaga, som enda vaeg att ta mig tillbaka till min sida av straenden. Aningen less pa mig sjaelv satte jag mig ner pa sanden, kollade ut over havet och den sjunknde solen och overvaegde mina alternativ.
Antingen kunde jag stanna daer pa stranden och bli kidnappad av den natpatrullerande korrumperade militarern, hoppas pa att nagot vackert vildjur fran djungeln skulle aeta mig innan eller ha tur och sova hela natten och i sa fall fa en harlig utskaellning och pris av personalen pa camp foer mest korkade promenaden genom tiderna.
Mitt andra alternativ skulle allttsa bli en snabb simtur genom vattnet till andra sidan for att forhoppningsvis kunna sova i min sa kallade sang, back on base till kvaellen.
Jag gick fram till vattnet, tittade ner, det sag valdigt morkt ut. jag kunde inte se nagra fenor.  jag knot klaederna runt halsen och mp3n pa huvudet och tog sedan formodligen varldsrekord i simmning da jag med slutna oegon simmade cirka 10 meter till andra sidan, hoppade upp poa stranden och tackade gud for att jag fortfarande hade 2 armar och 2 ben (!). Aeven om jag hade en sjukt hoeg puls sa var det naestan vaert det da resten av kvaellen kandes lojligt meningsfull.